Blog Feed

Fascinerande graf om reklamförbud

Psykologisk forskning visar att för att bryta beroenden så är ett centralt steg att ändra sin omgivning. (Min favoritpodd ”The Happiness Lab” gjorde ett minnesvärt avsnitt om det för ett par år sedan.) Därför är reklamförbud för fossila bränslen faktiskt en väldigt viktig fråga.

Jag fick nyligen ovanstående mycket fascinerande graf om tobaksreklam i mailkorgen. Man kan i grafen se samma samband för USA och Sverige: efter en viss tids nedgång i cigarettrökning, troligtvis på grund av att hälsoeffekterna av rökning allt mer uppmärksammas, införs förbud mot reklam för cigaretter. När reklamförbudet införs, dalar försäljningen kraftigt. Det blir en avgörande tidpunkt för hur snabbt tobaksberoendet minskar.

Idag skulle vi kunna vara vid motsvarande tidpunkt för fossilberoendet: pandemin har redan ändrat våra vanor något och vårt flygande och bilresande har gått ner. ”Fossilreklam” är förvisso ett luddigt begrepp, men det finns tydliga politiska förslag där man har konkreta, praktiska åtgärder kring förbud. Du kan vara med och påverka genom att skriva under ett medborgarinitiativ för Skåne och ett för Europa, initierat av bland annat Greenpeace. I Lund har Miljöpartiet redan motionerat för förbud

Tidigare i år såg jag ”Mannen som slutade röka”, med Gösta Ekman och Grynet Molvig. Den hade premiär år 1972, i början på den period då cigarettförsäljningen var som störst i Sverige enligt grafen ovan. Ett starkt minne från filmen, förutom den extrema sexismen, var de enorma mängderna cigarettreklam (säkert överdriven såklart). Filmen spelar mycket på det såklart uppenbara samband att mer reklam leder till mer konsumtion.

För att bryta dåliga vanor är det väldigt viktigt vad får för signaler utifrån: varför ska man avstå från flygresor när flygbolagens härliga semesterbilder tydligt visar att det är alldeles normalt att flyga hit och dit över världen? Förbud mot fossilreklam stödjer den förändring i normer som redan gjort viktiga genombrott men behöver nå mycket längre. För till viss del kan vi ersätta fossila bränslen med bättre energikällor, men vår konsumtion måste också minska (oavsett om vi bygger ut kärnkraft eller ej) om vi bryr oss om att ha en planet som vi kan leva på

Är personliga utsläppskvoter vägen till rättvis klimatomställning?

Jag har länge varit nyfiken på personliga utsläppskvoter, eller koldioxidransonering som det också kallas, och därför var det var väldigt spännande att Francesco Fusi-Narini från KTH Climate Action Centre besökte MP Lunds klimatnätverk förra veckan. I höstas var han nämligen med och publicerade en mycket uppmärksammad artikel i Nature Sustainability i ämnet.

Eftersom mängden koldioxid vi får släppa ut utan klimatkatastrof är en högst begränsad resurs, som idag konsumeras extremt ojämlikt, känns personliga utsläppskvoter som ett av få alternativ för att få ner utsläppen kraftigt utan att det skapar ohållbara klyftor. Men är det ett realistiskt alternativ?

Personliga utsläppskvoter innebär att varje person får en begränsad ”koldioxidbudget” för sin konsumtion. Beroende på hur man väljer att införa ett sådant system kan det handla om konsumtion av el, uppvärmning och transporter, eller också all konsumtion, alltså även kläder, prylar och mat. Om man vill överskrida sin kvot måste man köpa till extra från individer som släpper ut mindre och inte utnyttjar sin kvot fullt ut. Detta är alltså en slags koldioxidransonering, där det är tillåtet att handla med sin ranson. Under tidigare kriser där det uppstått brister på basvaror, t.ex. under andra världskriget, har ransonering varit det naturliga alternativet för att rättvist fördela det man har. 

Tesen i Francescos artikel i Nature Sustainability är att tiden kan vara inne nu för att införa personliga utsläppskvoter. Redan för drygt tio år sen föreslogs personliga utsläppskvoter i flera länder, t.ex. i Storbritannien, men barriärerna för ett införande konstaterades vara för höga. Men mycket har ändrats till idag: klimatmedvetenheten är mycket större, tekniken är bättre, vi har bättre koll på utsläpp och coronakrisen har visat att vi kan agera tillsammans mot ett gemensamt mål.

Francesco föreslog även att man skulle kunna införa ett frivilligt system med utsläppskvoter, men frågan är om man verkligen frivilligt får med sig de personer som är högutsläppare.

Utmaningarna med ett system med personliga utsläppskvoter är ändå många: Hur fördelar man utsläppsrätterna? Hur skiljer man privat- och företagskonsumtion? Hur behåller man integriteten? Hur undviker man kryphål? Hur håller man reda på utsläppen för alla varor? Och hur behåller man ett förtroende för systemet?

Vänsterpartiet lämnade ifjor en motion till riksdagen om att utreda koldioxidransonering i Sverige, och det lyfts även fram av oberoende debattörer, men koldioxidransonering ingår inte i den klimatfärdplan som Miljöpartiet släppte i höstas. Gissningsvis ansågs det inte tillräckligt realistiskt. 

En central frågeställning är om man kan åstadkomma lika stora utsläppsminskningar på ett enklare sätt genom en koldioxidskatt, vilket var en slutsats i Storbritanniens utredning av personliga utsläppskvoter. Det menar även energiforskaren Fredrik Hedenus, och han menar att de orättvisor i samhället som en sådan skatt skapar kan kompenseras med fördelningspolitik. En annan viktig frågeställning är huruvida koldioxidransonering är en åtgärd som kan spridas till fler länder om Sverige inför det. Att bara minska utsläpp i Sverige räddar oss tyvärr inte undan klimatkrisen.

Klart är att Francesco har en tydlig poäng: flera hinder för ett införande har blivit mindre de senaste åren. Och med koldioxidransonering blir synligheten av ens utsläpp och rättviseaspekten mycket tydliga. Men frågan är om den byråkratiska och tekniska koloss som behövs för att införa systemet är värd det. Kanske behöver vi välja de enklaste vägarna för att minska utsläppen i dagens klimatnödläge.


Dyrt för klimatet med jätteinvestering i avloppsrening

Ibland blir man glad när det man skriver snabbt blir inaktuellt. Så var det med debattartikeln som Karin Svensson Smith, Shahad Lund och jag hade med i Sydsvenska Dagbladet den 20:e januari. Vi lyfte klimatkonsekvenserna av Sjölundaprojektet – jätteprojektet där Lunds avloppsvatten skulle pumpas till Malmö och renas där. Sen dess har Liberalerna svängt, och projektet kommer inte att bli av.

VA Syd beskrev i miljökonsekvensbeskrivningen att de största miljöproblemen från bygget är buller, och missade helt de enorma koldioxidutsläpp det orsakar.

Att räkna ut Lunds andel av de totala utsläppen är komplicerat, men enligt denna rapport från klimatforskare vid KTH och IVL Svenska Miljöinstitutet ger investeringar i anläggningar och byggnader, ej inräknat bostäder, i snitt 25-50 ton koldioxidutsläpp per investerad miljon. Med den lägre siffran ger Lunds investering på 3 miljarder utsläpp om 75 tusen ton koldioxid. Som en jämförelse är det ca en tredjedel av de totala utsläppen inom Lunds kommun på ett år.

Det finns många andra relevanta miljöaspekter som vi lyfter i artikeln, en av dem är såklart att det planerade reningsverket ligger vid kusten, och kommer därför också att bli utsatt för havsnivåhöjning och allt kraftigare stormar.

Här är vår artikel: https://www.skd.se/2022-01-20/modernisera-kallby

Bygg inte på åkermark

En av de mest påtagliga konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att bli minskad tillgång till mat. All odling kräver ett stabilt klimat, och både torrperioder och stora regn hotar skördarna. Sverige har redan idag låg självförsörjning av livsmedel, och den blir allt lägre av att åkermark exploateras för industriområden, vägar och bostäder.

I somras skrev Karin Svensson Smith, Ewa Björnberg och jag därför en debattartikel vikten av att ta väl hand om vår åkermark, som publicerades i Skånska Dagbladet. Du hittar den här: https://www.skd.se/2021/07/14/bygg-inte-pa-akermark/

Faktafel i Sydsvenskan om transportutsläpp i Lund

Lunds kommun har i sommar beslutat om höga ambitioner i klimatarbetet: Koldioxidutsläppen från trafiken ska minska med 90% till 2030. Starka klimatmål är viktiga både för att bidra till momentum i världens klimatomställning och för att driva på lokal innovation som bidrar till arbetstillfällen och skattepengar på längre sikt. Vi i Lunds kommun har goda förutsättningar för klimatarbete – starkt kunskapsunderlag från universitetet, en miljömedveten befolkning och inte minst goda ekonomiska förutsättningar. Vi har en möjlighet att ta en tätposition i klimatkampen.

Men man kan inte bara ha mål – man måste nå dem också! Och då krävs en politik som leder dit. När Sydsvenskan den 11:e juni skrev om hur Lundakvintetten (L, M, FNL, C, KD) och oppositionen (MP, S, V, Fi) såg på de nya miljömålen framträdde en teknikoptimistisk bild hos den borgerliga Lundakvintetten som var så naiv att man inte kan annat än kalla det grava felaktigheter. Camilla Neptune (L) sa angående klimatneutralitet 2030 att ”Vem vet, om några år sitter det kanske kolinfångare på varje hustak.” Men teknikutveckling tar tid och behöver gå hand i hand med marknaden. Att genombrott inom koldioxidinfångning skulle ske och dessutom få så stort genomslag som Neptune beskriver innan 2030 är inte möjligt. 

Än värre blir det när det kommer till transportpolitik. Lundakvintetten står fast vid att biltrafiken inte behöver minska till 2030 för att utsläppen från trafiken ska minska med 90%, vilket Sydsvenskan okritiskt publicerar. Detta trots att inte ens Bil Swedens mest optimistiska elektrifieringsscenario, tillsammans med Riksdagens mycket optimistiska reduktionsplikt når dit – ett scenario som bygger på att Sverige får en oproportionerligt stor del av både världens elbilar och biodrivmedel; därmed får resten av världen svårare att nå sina klimatmål. För att inte tala om att användningen av biobränslen är starkt ifrågasatt eftersom skogar i större utsträckning behöver stå kvar och bli kolsänkor.

Och detta scenario är inte det enda som visar på behovet av trafikminskning – Trafikverket liksom forskningsinstitutet IVL har i flera år sagt att detta är nödvändigt för att ens nå det nationella målet om en 70-procentig utsläppsminskning. För den som vill gräva in sig i detaljer har jag anpassat scenarier från forskningsrapporter till utsläppssiffror i Lund. Sammanfattningsvis ser man att trafiken måste minska kraftigt – t.ex. vid snabb elektrifiering nås målet om biltrafik minskar med 35%, lastbilstrafik med 50% och flygtrafik med 90%. Vid långsam elektrifiering behöver biltrafiken minska med hela 60%.

Vi måste alltså ta fram politik för trafikminskning. Att biltrafiken ska öka är ingen naturlag – om inte annat har coronapandemin har visat att det går att ställa om våra resmönster. Och när vi är vaccinerade har kollektivtrafiken potential att ersätta än fler bilresor. Men första steget är att sluta låtsas att elektrifiering löser våra problem. Granskande journalistik måste se igenom dimridåer som bygger på detta och istället kolla upp fakta.

Utsläppsminskningar inom Lunds transportsektor – Scenarier 2030

Jag har tagit fram scenarier för utsläppsminskningar inom transportsektorn i Lund för att visa att utan trafikminskning hamnar Lund långt ifrån sitt klimatmål om en 90-procentig utsläppsminskning till 2030.

Scenarier för 2030

  • 2030 LE: Långsam elektrifiering tillsammans med reduktionsplikt*. 
  • 2030 SE: Snabb elektrifiering tillsammans med reduktionsplikt. 
  • 2030 M-LE: Minskning av trafiken tillsammans med långsam elektrifiering och reduktionsplikt.
  • 2030 M-SE: Minskning av trafiken tillsammans med snabb elektrifiering och reduktionsplikt.
  • 2030 RP (hjälpscenario): Visar effekterna av reduktionsplikt. Ingen elektrifiering eller ändring av trafikmängd är medräknad.

*Reduktionsplikt innebär inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel, vilket innebär att utsläppen nominellt minskar. De faktiska (brutto-)utsläppen är desamma eller högre, men nettoutsläppen minskar (åtminstone på lång sikt) eftersom koldioxiden tas upp i växtlighet igen. Det är dock värt att notera att detta sätt att räkna har blivit ifrågasatt på senare år, både p.g.a. den långa tidshorisonten och att koldioxid fortfarande tas upp i äldre skog. Det är även mycket problematiskt att producera en stor mängd biodrivmedel, eftersom det antingen upptar jordbruks- eller skogsmark, vilket bl.a. hotar den biologiska mångfalden. Därför är det angeläget att minska trafikmängden även av den anledningen att minska trycket på biodrivmedel.

Måluppfyllelse

  • 2030 LE: Totalutsläpp blir ca 3 gånger utsläppsmålet.
  • 2030 SE: Totalutsläpp blir ca 2 gånger utsläppsmålet.
  • 2030 M-LE och M-SE: Trafikminskning anpassad så att målet nås.

Utan trafikminskning hamnar Lund alltså långt ifrån sitt miljömål.

Granskning av antaganden och uträkningar är mycket välkomna! En huvudpoäng med att göra egna scenarier är att man kan uppdatera det om det kommer ny information, eller om något visar sig felaktigt.

Slutsatserna om utsläppsreduceringar är mer optimistiska än rapporter från Trafikverket (2019, 2020), Länsstyrelsen i Skåne (2020), IVL Svenska miljöinstitutet (2019) och Bil Sweden och Fossilfritt Sverige (2020a-b). Anledningen till detta är att i mina beräkningar har de av Riksdagen under 2021 beslutade reduktionsplikterna tagits med fullt ut (Riksdagen 2021a-b). Biodrivmedelsinblandningen enligt Riksdagens beslut är betydligt högre än man tidigare räknat med, och eftersom det är oklart om det kommer att vara möjligt att få tag i tillräckliga mängder kommer Riksdagen att granska utveckligen under 2022 (Riksdagen 2021a). Redan idag använder Sverige en stor del av världsmarknaden för biodrivmedel (Bil Sweden 2020b).

Sverige har ett nationellt mål om 70 procents utsläppsminskning av trafiken fram tills 2030. Att uppnå det nationella målet i Lund skulle innebära att vi släpper ut tre gånger så mycket som det lokalt uppsatta målet.

Trafikverket (2019, 2020), Länsstyrelsen i Skåne (2020), IVL Svenska miljöinstitutet (2019) har kommit fram till att till och med för att en nå det nationella målet om en 70-procentig utsläppsminskning krävs en minskning av personbils- och lastbilstrafik. I rapporter från Bil Sweden och Fossilfritt Sverige (2020a-b) menar man dock att med en snabb elektrifiering och fullt nådd reduktionsplikt finns en chans att nå 70-procentsmålet under Trafikverkets prognos om ökad trafik (flygtrafiken är dock inte medtagen). Som noterat är man då långt ifrån att nå Lunds lokala mål.

Antaganden

Sammanfattning – skattade utsläppsminskningar

De enskilda antagandena beskrivs i avsnitten nedan.

Trafikmängd

Inom scenarierna M-LE och M-SE är minskningen av trafiken anpassad så att klimatmålet ska uppnås. Båda räknar med att inrikes flygtrafik minskar med 90% och att lastbilstrafik och moped- och motorcykeltrafik minskar med 50%. En snabb elektrifiering kräver då att biltrafiken minskar med 35% medan en långsam elektrifiering kräver att biltrafiken minskar med 60%. Buss- och järnvägstrafik antas vara fossilfria och därför kan där ske trafikökningar utan påverkan på utsläppen.

I scenarierna LE och SE har jag antagit att trafikmängden inom alla trafikslag ökar med 26%, vilket är Trafikverkets prognos för vägtrafiken (Bil Sweden, Fossilfritt Sverige 2020b).

Inblandning av biodrivmedel (reduktionsplikt)

Riksdagens beslut om reduktionsplikt (Regeringen 2020a-b, Riksdagen 2021a-b) innebär att utsläppen från fossila bränslen ska minska genom inblandning av biodrivmedel. Utsläppen ska minska enligt följande:

  • Utsläpp från bensin ska minska med 28%
  • Utsläpp från diesel ska minska med 66%
  • Utsläpp från flygfotogen ska minska med 27%

För biltrafiken år 2030 skattas förhållandet bensin:diesel vara 2:3 (Sweco 2020) enligt en rapport från Sweco gjord på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Detta innebär att reduktionsplikten minskar utsläppen inom biltrafiken med 51%.

Även fossilfria elektrobränslen (såsom vätgas) kan räknas användas för reduktionsplikten.

Tillgången på biodrivmedel i tillräcklig mängd är dock oklar, och därför kommer riksdag och regering att nästa år se över den planerade reduktionsplikten för att bedöma om nivåerna är rimliga (Riksdagen 2021a). Detta innebär att det är oklart om utsläppsminskningarna kommer att uppnås.

Elektrifiering och biodrivmedelsfordon

Elektrifieringsscenarierna är hämtade från två rapporter framtagna av Bil Sweden och Fossilfritt Sverige tillsammans: en för den lätta trafiken (Bil Sweden och Fossilfritt Sverige 2020a) och en för den tunga trafiken (Bil Sweden och Fossilfritt Sverige 2020b). I scenarierna för snabb elektrifiering minskar utsläppen från den lätta trafiken med 60% och från den tunga trafiken med 28%. I scenarierna för långsam elektrifiering minskar utsläppen från den lätta trafiken med 37,5% och från den tunga med 20%.

Övergång till biodrivmedel utöver reduktionsplikten, alltså rena biodrivmedelsfordon, skattas ha mindre betydelse och har därför inget eget scenario, dock antas bussar ha övergått till 100% el och biodrivmedel, vilket bakats in i elektrifieringsscenarierna. 

Eftersom bussar till stor del drivs i offentlig trafik räknas det med här att de kommer att vara 100% fossilfria 2030. Det kan ske antingen via elektrifiering eller biodrivmedel såsom biogas – för scenarierna spelar det ingen roll vilket. Antagandet är optimistiskt, men inte avgörande eftersom bussars utsläpp i Lunds kommun är små efter reduktionsplikt.

Militär transport, järnväg, sjöfart, mopeder och motorcyklar

Jag har svårt att skatta utsläppen från militär transport, och dessa är inte helt försumbara – utsläppen är nästan hälften av utsläppen från inrikes flygtrafik. Jag har inte insikt i huruvida militärfordon har potential till elektrifiering och drivmedelsbyte, de antaganden som är gjorda är att utvecklingen för den militära trafiken är samma som den tunga trafiken. Detta är troligtvis optimistiskt – teknikutvecklingen kommer sannolikt att gå långsammare för den militära trafiken, eftersom det finns mindre tryck på teknikutveckling där.

Järnväg, mopeder och motorcyklar samt sjöfart har mycket små utsläpp i Lunds kommun, och därför har utsläppsminskningarna för dessa ingen avgörande betydelse för totalen. Mopeder och motorcyklar antas uppfylla reduktionsplikten för bensin, sjöfart motsvarande för diesel. För elektrifiering antas mopeder och motorcyklar följa samma utveckling som bilar, och sjöfart antas följa samma utveckling som tunga lastbilar.

Beräkningar

Beräkningarna hittas här: https://colab.research.google.com/drive/15wNhPcGy1GluqZ_DYrQMTPjyWiPvpioW?usp=sharing

Källor

Bil Sweden, Fossilfritt Sverige 2019a: Färdplan för fossilfri konkurrenskraft. Fordonsindustrin – lätta fordon. December 2019. https://www.bilsweden.se/storage/C2F83AC00A6E8059B63FEB8DDC94EAC63A531047EE91B8F1D2CBF904B9AF5FC2/2ef0933d4ea847baacd12e947744c178/pdf/media/ceb4252268f84f64a689f92929c6f5b1/Färdplan_Lätta_Fordon.pdf

Bil Sweden, Fossilfritt Sverige 2019b: Färdplan för fossilfri konkurrenskraft. Fordonsindustrin – tunga fordon. September 2019. https://www.bilsweden.se/storage/911D11A6A6AC80CAE38D0EF2A6DC9813E552289358D096FC7F1FA2AC02BF1676/643cb9f719ae4cad8bc3a64c45fa2732/pdf/media/68ec9c486d254c958fafc603007763ab/Färdplan_Tunga%20fordon.pdf

IVL Svenska Miljöinstitutet 2019: Transportstudien 2019. Analys av åtgärder för en hållbar transportsektor. Rapport gjord på uppdrag av WWF. https://www.ivl.se/toppmeny/press/pressmeddelanden-och-nyheter/nyheter/2019-11-30-ny-rapport-biltrafiken-maste-minska-med-30-procent-om-vi-ska-na-klimatmalet.html 

Länsstyrelsen Skåne 2020. Regional plan för infrastruktur för elfordon och förnybara drivmedel, version 1.1, 2020-09-23  https://www.lansstyrelsen.se/download/18.52ea1660172a20ba65c38ac6/1600855569929/Regional%20plan%20för%20infrastruktur%20för%20laddfordon%20och%20förnybara%20drivmedel_Anpassning%20klar.pdf  (”Infrastruktur för elfordon och förnybara drivmedel räcker inte för att nå målet”)

Regeringen 2020a. Pressmeddelande om reduktionsplikt för bensin och diesel. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/03/krav-pa-okad-inbladning-av-biodrivmedel-i-bensin-och-diesel/ 

Regeringen 2020b. Pressmeddelande om reduktionsplikt för flygfotogen. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/12/reduktionsplikt-ska-minska-flygets-klimatpaverkan/ 

Riksdagen 2021a. Beslut om reduktionsplikt för bensin och diesel. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/reduktionsplikt-for-bensin-och-diesel–_H801MJU23 

Riksdagen 2021b. Beslut om reduktionsplikt för flygfotogen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/reduktionsplikt-for-flygfotogen_H801MJU20

Sweco 2020. Elektrifiering av Sveriges transportsektor. En rapport till Svenskt Näringsliv.  Februari 2020. https://www.svensktnaringsliv.se/material/rapporter/afe0c9_elektrifiering-av-sveriges-transportsektorpdf_1140277.html/BINARY/Elektrifiering%20av%20Sveriges%20transportsektor.pdf 

Trafikverket 2019. Ökad lastbilstrafik bakom utsläppsökning 2018. PM 2019-02-21. https://www.trafikverket.se/contentassets/ff2ed11c34cf4e9ebf5b5b226baa11e0/190221_pm_vagtrafikens_utslapp.pdf

Trafikverket 2020. Biodrivmedel och energieffektiva fordon minskade utsläppen 2019 – men takten behöver öka för att nå 2030-målet. PM 2020-02-24. https://www.trafikverket.se/contentassets/4d7dc2a6448e408e8a45a7a468efff54/pm-vagtrafikens-utslapp-200224.pdf

Klimataktion ”Blåa brev”

I lördags debuterade jag som klimataktivist – ganska passivt just då eftersom jag var hemma med förkylning – men det har varit nervösa förberedelser ett tag. Väl i lördags var det tolv andra som fick göra jobbet: att dela ut ”handskrivna” blåa brev till Lundaborna.

Lundaborna har fått flera sådana brev tidigare, och avsändaren brukar vara Philip Sandberg. Han brukar skriva om hans politiska tankar och hur framgångsrikt hans parti varit. Även denna gången var flera av meningarna Sandbergs politik, tagna från debatten kring utbyggnaden av E22 i Lund. Men däremellan hade vi lagt till allvarliga klimatkonsekvenser.

Början på brevet lyder såhär:

”Än en gång har Lunds klimatpolitiska råd uppmanat oss politiker att stoppa utbyggnaden av E22 i Lund. Tyvärr måste vi än en gång bortse från klimatforskarnas önskan om att vår civilisation ska överleva det här århundradet: utbyggnaden är nödvändig för att förhindra företagsflykt från Ideon, Medicon Village och Mobile Heights Center.”

I vår diskussion kring utformningen av brevet har vi funderat mycket på om man vågar skriva att civilisationen är hotad, och att den är det inom relativt kort tid.

En rädsla är har varit att man inte blir seröst tagen med en sådan mening. Jag har ändå stått fast vid att det är viktigt att ha med eftersom civilisationens kollaps ofta tas upp i klimatkretsar (t.ex. https://www.resilience.org/stories/2020-06-08/collapse-of-civilisation-is-the-most-likely-outcome-top-climate-scientists/), men väldigt sällan når utanför på grund av denna rädsla att inte bli tagen på allvar. Det blir ett Moment 22. Och om vi inte vågar prata om klimatförändringarnas riktigt farliga konsekvenser, hur kan vi då förvänta oss att de som inte känner till dem ska känna samma känsla av kris i klimatfrågan? 

En annan aspekt av att ta upp krig och civilisationskollaps är risken att sprida klimatångest. Men att förtiga något som ”alla” redan vet ger också ångest. Och mycket ångest skapas av att det görs så lite i klimatfrågan – kan vi bidra till mer handling har vi troligtvis minskat någras klimatångest. (Har du själv stark klimatångest – sök hjälp, det finns många strategier för att må bättre!)

Resten av brevet ser du på bilden, texten är även inklippt längst ner. Vill du ha ett fysiskt exemplar – kontakta mig!

Fantastiskt roligt att vi tog det hela vägen från galen idé till utdelning, och den som ska ha den största äran för det är Arvid Gudmundsson. Utan alla som varit med och delat ut eller stöttat hade det heller inte blivit något, särskilt viktiga var såklart Lunds Fältbiologer och Fridays for Future i Lund – och XR som jag tyvärr inte fick med som avsändare i trycket.

Brevet

”Än en gång har Lunds klimatpolitiska råd uppmanat oss politiker i Lund att stoppa den planerade utbyggnaden av E22. Tyvärr måste vi än en gång bortse från klimatforskarnas önskan om att vår civilisation ska överleva det här århundradet: utbyggnaden är nödvändig för att förhindra företagsflykt från Ideon, Medicon Village och Mobile Heights Center. Vi måste ha respekt för de som har svårt att få ihop livspusslet, eller har ett arbete som kräver att man ibland kör till och från jobbet. Då kan vi inte ta hänsyn till att våra barn vill kunna leva i ett klimat där det är möjligt att försörja mänskligheten med mat och vatten. Krig om knappa mat- och vattenresurser om några decennier är inte något vi kan ta hänsyn till idag. I Lund är vi stolta över vårt miljöarbete och vi har högt uppsatta klimatmål. Till 2030 ska Lund ha minskat utsläppen med 80% från 1990-års nivå. Det är ett mål som knappast går att uppnå om biltrafiken i kommunen ökar, men vi behöver ge dagens unga en bild av att det finns hopp om en framtid med mer bilar. Ingen kommer väl att märka att en kommun, med bland de bästa förutsättningarna i världen för klimatarbete, kommer att bomma sina klimatmål? Vi ska förenkla för Lundaborna i vardagen, inte tvärtom. På kort sikt alltså.

Nej, det här brevet kommer inte från Philip Sandberg – men det är kanske så här han tänker? Vi har fyllt i luckorna i några av hans resonemang, fyllt i de svarta hålen som han helst vänder bort blicken ifrån. Ja, vi vet att det är jobbigt att läsa, men det blir mycket jobbigare om vi inte reagerar nu. Tycker du också att det är ett förhastat beslut att bygga ut en motorväg och därmed öka våra koldioxidutsläpp i en tid när vi drastiskt måste minska dem? Isåfall kan du kontakta de politiska partier som har röstat för en utbyggnad (L, M, S, SD, FNL, C och KD).

Du når dem via dessa adresser 

lunds.kommun@lund.se 

lund@liberalerna.se

lund@moderaterna.se

exp@socialdemokraternalund.se

lund@sd.se

info@fornyalund.se

skane@centerpartiet.se 

skane@kristdemokraterna.se 

Du hittar mer om E22-utbyggnaden på breddaintee22.se, där du även kan skriva på uppropet mot utbyggnaden. Du kan nå oss som skrivit det här brevet via info@breddaintee22.se eller Fridays for Future i Lund.”

Om E22 och heroin

På grund av mitt arbete med BreddaInteE22.se blev jag inbjuden att tala på fredagens klimatdemonstration i Lund, som arrangerades av Fridays for Future. Tyvärr kunde jag inte hålla talet själv eftersom jag var förkyld, men en vän läste upp det åt mig. För er som inte var där så kan ni läsa talet här. Vill ni veta mer om sådant jag refererar till så har jag en kort lista längst ner.

”Jag är här för att tala om E22. E22 som faktiskt är en livsnerv för vår region. E22 som är den vägen ingenjörerna på Ideon använder för att ta sig till och från jobbet, likaså hemtjänstbiträdena i Arlöv, sjuksköterskorna på SUS, byggarbetarna i Hjärup, och vi ska heller inte glömma lastbilarna från Tyskland, och barnfamiljerna som åker till Skånes djurpark. Vi är beroende av E22. Så jag är här för att tala om E22 och för att tala om bilberoende.

Vad händer om man är bilberoende? Ja då kan det hända att man börjar tänka som Philip Sandberg, vår kommunstyrelses ordförande. Han avvisade direkt förslag som experterna i Lunds klimatpolitiska råd lagt om bland annat höjda parkeringsavgifter och trängselskatter med argumentet att vi ska göra det enklare för Lundaborna, inte tvärtom. Philip Sandberg vill ha det bekvämt. Jag vill tala om för Philip Sandberg vad jag tycker är bekvämt. Jag tycker att det är bekvämt att slippa bära gasmask utomhus, såsom många människor i Kalifornien måste göra just nu på grund av röken från de enorma skogsbränderna. Jag tycker att det är bekvämt att slippa vara beredd att evakuera mitt hus, såsom 10% av Oregons befolkning måste vara just nu, också på grund av bränder. Jag tycker att det är bekvämt att mitt hus inte förstörs av extrema regn, det som många människor i Sudan nyligen fått uppleva. Jag tycker att det är bekvämt att veta att våra åkrar får tillräckligt med nederbörd för att kunna producera mat. Men om vi i Sverige framöver ska kunna njuta av de här bekvämligheterna, då måste vi minska vårt bilberoende, vårt fossilberoende, vårt E22-beroende. Visst spelar teknikutveckling och elbilar en stor roll, men det är väl känt att det räcker inte. Trafiken måste minska.

Hur tar man sig ur ett beroende? Jag ska illustrera med ett annat exempel: heroinberoende. Jag ska berätta en historia från 70-talet, från Vietnamkriget. Tiotusentals amerikanska soldater sändes dit, ofta ofrivilligt utvalda genom ett lotteri. Soldaterna levde ett pressat liv i läger, med få distraktioner. På fälten i närheten var förhållandena perfekta för att odla opiumvallmo och från dessa producerades enorma mängder heroin. Följden blev att tiotusentals soldater blev heroinberoende. Hemma i USA fruktade man för konsekvenserna när veteranerna skulle komma hem. Det är som bekant inte så lätt att sluta med heroin. Men märkligt nog var detta en obefogad rädsla. När det väl blev dags för veteranerna att återgå till sitt vanliga liv, kunde de allra flesta trots allt göra det utan heroin. De fortsatte inte som knarkare. Varför då? Detta undersöktes av psykologer. Och svaret blev: de forna soldaterna hamnade i en annan kontext, alltså en annan miljö, en annan omgivning. I USA hade heroinet lägre kvalitet och det var svårare att få tag på. Och det fanns andra saker i livet som distraherade. Familj, arbete, vänner. Kontexten när man var tillbaka i USA var radikalt annorlunda från kontexten i Vietnam.

För att bli av med bilberoendet behöver vi alltså minska kvaliteten på vårt knark och göra annat mera lockande. Vårt knark som alltså är genvägarna som fossila bränslen möjliggör men som förstör vår och våra barns framtid. Det går inte att minska beroendet tillräckligt genom enskilda människors kamp, för det mäktar vi inte med. Det räcker inte att miljömuppar ställer bilen och tar cykeln. Kontexten måste ändras. Valsituationen måste se annorlunda ut. 

Först måste vi som sagt minska kvaliteten på knarket, med andra ord: att åka bil behöver bli mindre attraktivt. Gör man som Vägverket och många av Lunds politiker vill, och gör bredare och mer inbjudande vägar för biltrafiken, då kommer vi istället att öka dosen. Det är fel väg. Men vi behöver också se till alternativen till fossilknarket. Hur får man vardagen att fungera utan fossila bränslen?

Jag har en kollega som bor i Staffanstorp med sin familj och pendlar till Ideon varje dag, på E22, med bil. Om han skulle ta bussen eller elcykeln istället skulle han behöva minst en timme längre varje dag för att ta sig till och från jobbet. En timme som han inte kan vara med sina tre barn. Var ska vi hitta den tiden? Ett svar på frågan kan vara att tiden finns där, om vi gräver djupare. Bodil Jönsson, fysikprofessorn härifrån Lund som blev känd genom boken ”Tio tankar om tid” sa nyligen att det är en myt att vi har ont om tid. Så här sa hon: Vi lever längre, är friskare och har teknik som hjälper oss med det mesta. Hon sa: Vi känner att vi hinner så lite trots att vi gör så mycket. Och hon sa: Vi lever i en tid när allt är möjligt men ingenting är tillräckligt. Som småbarnsförälder har jag trots allt svårt att förstå det här. Var finns tiden någonstans? Men jag tror att Bodil Jönsson är något på spåren och jag tror att det har mycket med normer och förväntningar att göra. Jag skulle vilja göra ett studiebesök på 80-talet för att förstå hur mina föräldrar hann med allting. 

Men ett annat svar på frågan om var vi ska hitta tiden finns i arbetslivet. Arbetslivet har också blivit allt effektivare. Om alla företag skulle låta en timme om dagen av cykling eller pendling med kollektivtrafik ingå i arbetstiden, då skulle ekvationen för våra transportval se annorlunda ut. Det kanske låter extremt radikalt, men Frankrike har redan en 35-timmars arbetsvecka. Och vi måste också se till konsekvenserna om vi misslyckas med att bli av med vårt fossilberoende i tid.

E22 är en livsnerv, och det vi vill är inte att stoppa trafiken helt. Vi ska minska trafiken i Sverige med 30% till 2030, men det är svårt nog att alla som kan behöver bidra. Och ett sätt är bidra är att tydligt visa för våra politiker att en utbyggnad av E22 i Lund är oacceptabel. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, FNL, Centerpartiet, Kristdemokraterna – ni har precis röstat för en utbyggnad av E22 i byggnadsnämnden. Vi väljare, vi måste tydligt visa att det här är fel. Bredda inte E22 i Lund!”

Inspirationskällor

Om heroinproblematiken under Vietnamkriget och hur man bryter dåliga vanor.

Bodil Jönsson i Sydsvenskan.

BreddaInteE22.se

I våras var jag med och med och skapade hemsidan https://breddaintee22.se. Vi samlar de viktigaste argumenten mot utbyggnaden av E22 i Lund, och länkar till en namninsamling mot utbyggnaden. I skrivande stund har namninsamlingen 1271 namnunderskrifter! Det var väldigt roligt att insamlingen debatterades på kommunfullmäktigesammanträdet i torsdags (gå till ca 1:30 i videon), som indikation på att det finns en stark och växande opinion för att stoppa utbyggnaden (skriv under om du inte redan gjort det!).

I arbetet med BreddaInteE22.se har jag fått samarbeta med många inspirerande, kunniga och engagerade människor, och det har också lett till en debattartikel i Kvällsposten och en replikväxling på Sydsvenskans Aktuella frågor med regionaldirektören Trafikverkets Region Syd, Lennart Andersson, där vi lyfter fram alternativa åtgärder till breddning och föreslår att projektet skjuts upp. Vi har bjudit in Lennart Andersson att fortsätta debatten på BreddaInteE22.se, vi hoppas att han nappar på detta.

I fredags skulle jag hållit ett tal om E22 på Global Action Days som arrangerades av Fridays for Future (fredagsdemonstrationerna/-strejekerna som startades av Greta Thunberg), men tyvärr var jag förkyld och en vän fick läsa upp mitt tal istället. Jag ska snart lägga upp talet här på bloggen också, och det är riktat mot de som inte är frälsta vägmotståndare redan.

Många är engagerade i frågan och i dagarna startar även Fridays for Future en insamling av fysiska underskrifter mot utbyggnaden. Förhoppningsvis kan de nå en annan målgrupp än de som skriver under online-namninsamlingar och att de därmed kan ytterligare öka trycket på politikerna och Vägverket.