Om E22 och heroin

På grund av mitt arbete med BreddaInteE22.se blev jag inbjuden att tala på fredagens klimatdemonstration i Lund, som arrangerades av Fridays for Future. Tyvärr kunde jag inte hålla talet själv eftersom jag var förkyld, men en vän läste upp det åt mig. För er som inte var där så kan ni läsa talet här. Vill ni veta mer om sådant jag refererar till så har jag en kort lista längst ner.

”Jag är här för att tala om E22. E22 som faktiskt är en livsnerv för vår region. E22 som är den vägen ingenjörerna på Ideon använder för att ta sig till och från jobbet, likaså hemtjänstbiträdena i Arlöv, sjuksköterskorna på SUS, byggarbetarna i Hjärup, och vi ska heller inte glömma lastbilarna från Tyskland, och barnfamiljerna som åker till Skånes djurpark. Vi är beroende av E22. Så jag är här för att tala om E22 och för att tala om bilberoende.

Vad händer om man är bilberoende? Ja då kan det hända att man börjar tänka som Philip Sandberg, vår kommunstyrelses ordförande. Han avvisade direkt förslag som experterna i Lunds klimatpolitiska råd lagt om bland annat höjda parkeringsavgifter och trängselskatter med argumentet att vi ska göra det enklare för Lundaborna, inte tvärtom. Philip Sandberg vill ha det bekvämt. Jag vill tala om för Philip Sandberg vad jag tycker är bekvämt. Jag tycker att det är bekvämt att slippa bära gasmask utomhus, såsom många människor i Kalifornien måste göra just nu på grund av röken från de enorma skogsbränderna. Jag tycker att det är bekvämt att slippa vara beredd att evakuera mitt hus, såsom 10% av Oregons befolkning måste vara just nu, också på grund av bränder. Jag tycker att det är bekvämt att mitt hus inte förstörs av extrema regn, det som många människor i Sudan nyligen fått uppleva. Jag tycker att det är bekvämt att veta att våra åkrar får tillräckligt med nederbörd för att kunna producera mat. Men om vi i Sverige framöver ska kunna njuta av de här bekvämligheterna, då måste vi minska vårt bilberoende, vårt fossilberoende, vårt E22-beroende. Visst spelar teknikutveckling och elbilar en stor roll, men det är väl känt att det räcker inte. Trafiken måste minska.

Hur tar man sig ur ett beroende? Jag ska illustrera med ett annat exempel: heroinberoende. Jag ska berätta en historia från 70-talet, från Vietnamkriget. Tiotusentals amerikanska soldater sändes dit, ofta ofrivilligt utvalda genom ett lotteri. Soldaterna levde ett pressat liv i läger, med få distraktioner. På fälten i närheten var förhållandena perfekta för att odla opiumvallmo och från dessa producerades enorma mängder heroin. Följden blev att tiotusentals soldater blev heroinberoende. Hemma i USA fruktade man för konsekvenserna när veteranerna skulle komma hem. Det är som bekant inte så lätt att sluta med heroin. Men märkligt nog var detta en obefogad rädsla. När det väl blev dags för veteranerna att återgå till sitt vanliga liv, kunde de allra flesta trots allt göra det utan heroin. De fortsatte inte som knarkare. Varför då? Detta undersöktes av psykologer. Och svaret blev: de forna soldaterna hamnade i en annan kontext, alltså en annan miljö, en annan omgivning. I USA hade heroinet lägre kvalitet och det var svårare att få tag på. Och det fanns andra saker i livet som distraherade. Familj, arbete, vänner. Kontexten när man var tillbaka i USA var radikalt annorlunda från kontexten i Vietnam.

För att bli av med bilberoendet behöver vi alltså minska kvaliteten på vårt knark och göra annat mera lockande. Vårt knark som alltså är genvägarna som fossila bränslen möjliggör men som förstör vår och våra barns framtid. Det går inte att minska beroendet tillräckligt genom enskilda människors kamp, för det mäktar vi inte med. Det räcker inte att miljömuppar ställer bilen och tar cykeln. Kontexten måste ändras. Valsituationen måste se annorlunda ut. 

Först måste vi som sagt minska kvaliteten på knarket, med andra ord: att åka bil behöver bli mindre attraktivt. Gör man som Vägverket och många av Lunds politiker vill, och gör bredare och mer inbjudande vägar för biltrafiken, då kommer vi istället att öka dosen. Det är fel väg. Men vi behöver också se till alternativen till fossilknarket. Hur får man vardagen att fungera utan fossila bränslen?

Jag har en kollega som bor i Staffanstorp med sin familj och pendlar till Ideon varje dag, på E22, med bil. Om han skulle ta bussen eller elcykeln istället skulle han behöva minst en timme längre varje dag för att ta sig till och från jobbet. En timme som han inte kan vara med sina tre barn. Var ska vi hitta den tiden? Ett svar på frågan kan vara att tiden finns där, om vi gräver djupare. Bodil Jönsson, fysikprofessorn härifrån Lund som blev känd genom boken ”Tio tankar om tid” sa nyligen att det är en myt att vi har ont om tid. Så här sa hon: Vi lever längre, är friskare och har teknik som hjälper oss med det mesta. Hon sa: Vi känner att vi hinner så lite trots att vi gör så mycket. Och hon sa: Vi lever i en tid när allt är möjligt men ingenting är tillräckligt. Som småbarnsförälder har jag trots allt svårt att förstå det här. Var finns tiden någonstans? Men jag tror att Bodil Jönsson är något på spåren och jag tror att det har mycket med normer och förväntningar att göra. Jag skulle vilja göra ett studiebesök på 80-talet för att förstå hur mina föräldrar hann med allting. 

Men ett annat svar på frågan om var vi ska hitta tiden finns i arbetslivet. Arbetslivet har också blivit allt effektivare. Om alla företag skulle låta en timme om dagen av cykling eller pendling med kollektivtrafik ingå i arbetstiden, då skulle ekvationen för våra transportval se annorlunda ut. Det kanske låter extremt radikalt, men Frankrike har redan en 35-timmars arbetsvecka. Och vi måste också se till konsekvenserna om vi misslyckas med att bli av med vårt fossilberoende i tid.

E22 är en livsnerv, och det vi vill är inte att stoppa trafiken helt. Vi ska minska trafiken i Sverige med 30% till 2030, men det är svårt nog att alla som kan behöver bidra. Och ett sätt är bidra är att tydligt visa för våra politiker att en utbyggnad av E22 i Lund är oacceptabel. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, FNL, Centerpartiet, Kristdemokraterna – ni har precis röstat för en utbyggnad av E22 i byggnadsnämnden. Vi väljare, vi måste tydligt visa att det här är fel. Bredda inte E22 i Lund!”

Inspirationskällor

Om heroinproblematiken under Vietnamkriget och hur man bryter dåliga vanor.

Bodil Jönsson i Sydsvenskan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s